Claude Monet

Claude Monet, föddes den 14 november 1840 i Paris och var en fransk konstnär. Monet var son till Adolphe och Louise-Justine Monet som bodde i Paris men hans familj flyttade tidigt till Le Havre i Normandie. Han räknas tillsammans med Pierre-Auguste Renoir som pionjär för impressionismen. Monets målning Impression: soleil levant (1872) gav namn åt den nya rörelsen.


Monet döptes i kyrkan Notre-Dame-de-Lorette och gavs namnet Oscar-Claude. Han började måla redan i sin ungdom.Till en början sysslade han främst med figurmåleri men övergick snart till landskapsmåleri. 1862 kom han till Paris, där han lärde känna Eugène Boudin och Johan Barthold Jongkind, och tillsammans målade de kustlandskap från Normandie. Hösten samma år antogs han vid École des Beaux-Arts. Desillusionerad av det traditionella akademiska måleriet som lärdes ut vid universitet gick Monet 1862 med i Charles Gleyres studio i Paris, där han mötte Pierre-Auguste Renoir, Frederic Bazille och Alfred Sisley. Tillsammans delade de ett nytt synsätt på måleriet. De målade effekterna av ljus utomhus med brutna färger och snabba penseldrag, den konststil som senare blev känd som impressionismen.

Monets La Femme à la Robe Verte (1866), vilket gav honom erkännande, var ett av många verk som föreställde hans blivande fru, Camille Doncieux (1847–1879). Kort därefter blev Doncieux gravid och födde deras första barn, Jean.

Monet hade stora framgångar på Salongen i Paris 1865-68, men framgångarna bröts 1869 då juryn ställde sig oförstående inför hans konstnärliga utveckling. 1871 hade Monet lärt känna Camille Pissarro, och de båda hade tillsammans planerat den första impressionistiska utställningen 1874. Det var först i samband med denna utställning som Monet lärde känna Édouard Manet och ett nära samarbete mellan de impressionistiska konstnärerna kom till stånd.
Monet målade sviter med samma motivval i olika ljus till exempel Katedralen i Rouen (1896-1897) och Näckrosor (1914-1917) från hans näckrosdammar i hemmet i Giverny. Huvudsyftet med dessa bildserier var att observera hur motivet förändrades under olika ljusförhållanden.

Claude Monet avled den 5 december 1926, 86 år gammal.

(Uppgifter  och bild lånade från wikipedia.org)

Albert Larsen

Albert Julius Martin Larsen, född 9 maj 1885 i Köpenhamn, död 1957 i Ystad, var en dansk-svensk konstnär och grafiker.
Han var son till Alfred Larsen och Julie Heinemeier och från 1928 var han gift med Vanja Elisabet Svensson. Larsen studerade konst för Viggo Johansen vid den danska konstakademien i Köpenhamn och under studieresor till Tyskland, Österrike och Italien.
Han bosatte sig först i Norge där han var verksam under fyra år men flyttade i mitten av 1920-talet till Ystad. Separat ställde han ut i Ystad och han medverkade i bland annat den svensk-danska utställningen i Köpenhamn 1942. Hans konst består av porträtt, blomstermotiv och landskap där han har skildrat Ystad och dess omnejd i alla årstider samt träsnitt. Larsen är representerad med åtskilliga arbeten i Ystads konstmuseum och med träsnitt vid British museum och Victoria and Albert Museum i London.
 

(Uppgifter lånade från wikipedia.org och bild från auctionet.com)

Einar Jolin

Konstnären föddes den 7 augusti 1890 i Adolf Fredriks församling i Stockholm och avled den
29 augusti 1976 i Sankt Görans församling i Stockholm. Han var son till professor Severin Jolin.

Julia Beck

Julia Beck var dotter till bokbindaren Franz Beck. Hon utbildade sig på Slöjdskolan i Stockholm 1869–72 och vid Konstakademien i Stockholm 1872–78 och utmärkte sig där för sina konstnärligt utförda textningar samt var aktiv i den kvinnliga gruppen konststudenter som gav ut tidningen Palett-skrap. Hon studerade därefter på Académie Julien i Paris för Léon Bonnat och Jean Léon Gerome (1883–84) och bosatte sig i Paris 1883. Hon vistades också i Grez-sur-Loing 1882–84. Hon höll dock kontakten med Sverige. Redan på konstakademien fick hon nära vänner som Karin Bergöö, Jenny Nyström och Eva Bonnier.
Hon målade porträtt och stämningsfulla landskap med sparsamma färger. Beck finns representerad vid bland annat Nationalmuseum och Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm.

År 1934 tilldelades hon Hederslegionen.

(Uppgifter och bild lånade från wikipedia.org)

Prins Eugen

Eugen Napoleon Nikolaus Bernadotte

Prins Eugen föddes den 1 augusti 1865 på Drottningholms slott.
År 1885 reste han till Italien, Egypten och Syrien och återvände hem över Konstantinopel. Redan vid denna tid hade han börjat måla. I boken "Våra minnen" (1886) som gavs ut tillsammans med hans bröder Oskar och Karl finner man, förutom några skildringar av prins Eugens penna, avbildningar av tre akvareller med motiv från Palestina.

 

Under tiden som student vid Uppsala universitet 1885–1886 åtnjöt han handledning av Wilhelm von Gegerfelt. Andra konstlärare var Hans Gude och Hugo Salmson. På nyåret 1887 kom prinsen till Paris för att – som det officiellt kungjordes – ”under någon tid idka konststudier”. Monsieur Oscarsson, som var hans täcknamn i Paris, var elev i Léon Bonnats skola, där han tecknade och målade efter levande modell. Då Bonnats skola upphörde på hösten samma år, övergick prins Eugen till Henri Gervex’ ateljé. Han studerade sammanlagt två och en halv vinter i Österbillsjö och målade under tre somrar svensk natur och svenska typer i Dalby i Skåne, där Hugo Salmson var hans rådgivare.
I Paris deltog prinsen i den svenska avdelningen i världsutställningen 1889 med ett litet skånskt motiv, Potatisåker i Dalby, och tre figurstudier i pastell. Dessa bidrag finns dock inte med i utställningskatalogen men den unge debutanten, som signerat sina verk ”Eugène”, blev ändå avslöjad för publiken och fick fin kritik. I det ymniga medaljregnet fick han hedersomnämnande som pastellmålare. Den 11 december 1889 invaldes han som förste hedersledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.
Prins Eugen visade sig snart ha ett självständigt konstnärstemperament, en subtil naturkänsla, som sökte sig egna uttryck. Hans alster under de första åren efter Paristiden visade ett kärleksfullt detaljstudium och samtidigt en strävan till melodiös naturstämning: Månuppgång, Morgonstämning, båda motiv från högfjället, Våren, Insjön, motiv från mälarbygden. Ett överraskande uppslag var Skogen med dess starka stämning av ensamhet i skogens djup bland de höga, täta furustammarna. När den ställdes ut skojade man om den som ”prinsens stamtavla”.
Prinsens måleri kom att ta sig nya uttryck. Det gamla slottet, En sista solglimt och De båda popplarna målades 1893 på landsbygden i Södermanland. Tillsammans med Molnet som målades under vistelsen på Prinsvillan i Tyresö 1895 utgör de en grupp för sig bland hans verk. Man har antagit att han har fått friska intryck genom ett besök i Syditalien men man har också spårat intryck av den schweiziske konstnären Böcklin. Målningarna är gjorda med enkla linjer och stora plan, böljande terräng, kompakta lövmassor, upptornande moln med en starkt blå himmel i bakgrunden. Ytterligare ett verk i denna riktning är hans triptyk Hagastämningar som målades 1898 för den kungliga foajén i det nybyggda operahuset. Med denna införde prinsen landskapet i modernt svenskt dekorativt måleri. Med ett klassiskt rundtempel omgivet av en dekorativ poppel och lummiga kastanjeträd i blom har prinsen målet ett motiv från Hagaparken. Paletten är frisk och hurtig och visar en hög juniblå himmel med drivande vita moln, parkens frodiga grönska och de blå vikarna.
Altartavlan i Kiruna kyrka är målad av Eugen.
Från de soliga och fina landskapsmotiven övergick prinsen till andra motiv. Stockholms skärgård blev en tid framåt hans främsta område och där upptäckte han sommarnatten och sommargryningen. Hans första försök var Sommarnatt, utsikt från en höjd över fjärdar och mörka skogklädda holmar som speglar sig i stilla vatten. Liknande motiv återkom i Den ljusa natten, Nattmolnet och Det stilla vattnet, den sistnämnda ett romantiskt skogsmotiv där en liten tjärn ligger orörlig omsluten av träden under natthimlens jagande skyar.
När prinsen hade flyttat in på Waldemarsudde 1905 fick han en ny motivkrets, inloppet till Stockholm i olika årstider och olika tider på dygnet, sommarskymning och sommarnatt, de vita skärgårdsbåtarna och vintermotiv med fabrikerna på södra stranden, och olika variationer av Djurgårdens natur.
Målarprinsen avled den 17 auguti 1947 på Waldemarsudde.

(Uppgifter och bild lånade från wikipedia.org.)